Restaurang Sjökanten är bokad lördagen den 14/4 så skaffa barnvakt och ta med fru/sambo/flickvän etc och avsluta säsongen med lite mat, dryck och samkväm. Paulsson och Djup står som vanligt för underhållningen.

Alltså:

Plats: Restaurang Sjökanten (Framnäs camping)
Tid: Lördag 14/4 klockan 19:00
Kostnad: Återkommer vi med.

Anmälan sker till David Reinhold på 0709-995765 eller david[snabel-a]reinholds.se

Sista matchen för säsongen gick inte heller direkt i dur. Otterbäcken stod för motståndet och det blev en målrik tillställning. Otterbäcken började bäst och drämde in en hörna i 2:a minuten. Ingen bra start, men grabbarna lyckades kvittera omgående när Daniel Lannerås fick en passning av Jonas ”Ljumsken” Jansson. I 5:e minuten fick Otterbäcken sin andra hörna i matchen och gjorde på den sitt andra mål. Efter den här rivstarten med tre mål på fem minuter lugnade målandet ner sig lite grann och det dröjde faktiskt hela sex minuter innan nästa mål kom. EN OBK:are blev nerriven i straffområdet och domare Sundberg korsade armarna över huvudet. Inte ens Bränsch (som helt knäckte Sports straffskyttar i senaste matchen genom att ta två straffar) kan ta alla straffar och den här var mycket välplacerad. OBK hann slå in ytterligare en hörna och även kosta på sig att göra ett spelmål innan halvlek.

Man kan tycka att ett 1-5 underläge ska kännas ganska drygt att hämta upp på en halvlek men i det här fallet kändes det faktiskt inte omöjligt. OBK hade trots allt bara gjort ett spelmål och om vi bara kunde undvika att släppa till en massa hörnor så skulle det nog kunna ordna sig.

Lite lätt uppeppade gick laget ut för att vända på steken i andra halvlek… det började inte helt bra med att OBK gjorde sitt andra spelmål redan efter två minuter. Sedan tändes dock det röda hoppet en stund när Robban vaknade till och reducerade både en och två gånger. 3-6 efter 60 minuter och en bris av hopp spred sig i arenan. Tyvärr hände inte så mycket mer så vi tog en time-out och bestämde oss för att satsa allt på ett kort den sista kvarten. Det gav resultat direkt, men kanske inte riktigt på det sätt som vi hoppats på. I den 78:e minuten fick OBK… ja, just det – en hörna. Sin vana trogna pangade de in även den och sedan gick propppen ur. De gjorde två mål till på bara några minuter. Olof kämpade in 4-9 i 87:e men OBK ville hemskt gärna få sista ordet och avslutade målskörden med att göra 4-10 i slutet av matchen.

Vet inte riktigt hur man ska summera den här matchen, men konstateras kan att det är fruktansvärt viktigt att ta vara på sina fast situationer. Det gjorde verkligen Otterbäcken den här matchen med hela fyra hörnmål. Det är också lite obekant för oss att släppa in så många mål på just hörnor för om det är något vi varit duktiga på tidigare under säsongen så är det just att äta sådana.

Som sagt… en lite bitter avslutning på säsongen då de båda förlusterna gör att vi hamnar näst sist i tabellen, bakom både LAIK B och Wiking.

Säsongen kan man väl bäst summera som en enda lång brist på träning och vi hoppas verkligen att alla kan ta sig i kragen till nästa år för man kan vinna matcher utan att träna men man vinner inga serier på det viset.

Säsongens ljuspunkter är istället att vi faktiskt fått en del nyförvärv. Till att börja med fick vi en riktigt kvalitetsspelare i Emil Gustafsson som anslöt i början av säsongen och har betytt mycket för oss. Detta tycker vi givetvis är mycket roligt. Nästan ännu roligare är att vi nu har påbörjat en välbehövlig föryngring av medelåldern i laget. Tobias Hellström och Karl Synnerdahl som anslöt till laget runt jul och Anton Kristoffersson som kom till oss i slutet av säsongen är alla tre juniorer som fått känna på lite seniorbandy och gjort bra ifrån sig.

Nu drar Silly-season igång och vi hoppas både kunna spetsa och bredda laget till nästa säsong. Detta är inte ett jobb enbart för styrelsen så jag uppmanar härmed alla som läser det här att lägga ut krokar, lyssna runt lite och ta lite initiativ för att fånga in intresserade spelare.

Men… säsongen är ju inte riktigt slut ännu. Först ska vi ha en årsfest. Vi har siktat in oss på den 14/4 men i skrivandets stund är ingenting bekräftat. När detta görs så kommer information att finnas här på hemsidan och jag kommer att skicka ut SMS till vår sms-grupp.

En sak som på förhand ställde till det lite för oss var att vår annars så duktige vänsterhalv, Emil, inte kunde vara med. Robban gick klev ner några steg i banan för att täcka hans plats och en nysolad Ljumsken fick chansen att visa målsinne på forwardspositionen. Wiking började matchen i ganska högt tempo och kunde redan i andra minuten göra 1-0 när en mittfältare flippade bollen över vår backlinje och Wiking-spelaren som fick tag i bollen spelade den snabb  in i straffområdet där en grönklädd kollega tryckte upp den rakt upp i taket. Mycket snyggt mål.

De gröna lugnade sedan ner sig något och i den 10:e minuten tog sig Niklas ”Wolle” Wollsén runt försvaret på högersidan och sköt in kvitteringen till 1-1. Det kändes som att vi nu började få lite koll på läget men i den 16:e minuten kunde Wiking återigen ta sig runt på vår vänsterkant och sätta 2-1. Tränare Robban tröttnade nu och bytte bort sig själv för att täta till luckan på vänsterkanten. Olof ersatte Robban som klev på sin vanliga anfallsposition istället. Det visade sig vara ett geni-drag ur mer än en synvinkel, vi fick inte bara tätat luckan, Robban var dessutom på målhumör… men mer om det senare.

Bytet gjorde som sagt nytta och det ganska snabbt. Vi gjorde tre raka mål på tio minuter, först visade Ljumsken målsinne när han smockade in en boll som han fick fint serverad av Lannerås, tre minuter senare tryckte sig Olof in i straffområdet och blev nerdragen. Domare Sundberg korsade armarna (över huvudet) och Niklas Wollsén klev fram, exekverade och noterade sitt andra mål för kvällen.

Pierre vräker in 2-4

I den 37:e minuten hände sedan något spännande. Wiking fick en hörna och skytten lyckades på något sätt missa bollen men den blev ändå liggande framför fötterna på honom. Wollsén uppfattade detta och var snabbt där och snöt den. Han satte sedan fart uppåt i banan och Pierre, som rusat på hörnan, hängde med. Niklas släppte ut bollen till Pierre som klev igenom och satte 2-4.

Tyvärr klarade vi inte riktigt av att hålla det resultatet hela vägen ut. Wiking fick straff i den 45:e minuten och satte den till 3-4.

I andra halvlek satte Wiking återigen ett högt tempo från start. Den här gången klarade vi att hålla dem borta från målet och när sedan Robban kom i stim och gjorde två mål på 5 minuter så trodde i alla fall undertecknad att Wiking skulle vika ner sig… men icke, de kontrade i stället med att själva göra två snabba mål och så var vi nere i endast uddamålsledning igen, 5-6. Nu blev det lite nervöst på Gillstad-bänken men Robban frälste oss återigen i den 67:e minuten då han fick en passning av Pierre på högerkanten, tryckte sig runt/genom Wikings försvar och forcerade in 5-7. När Daniel Lannerås 7 minuter senare tog hand om bollen vid mittlinjen, trixade sig förbi Wiking-försvaret och sköt 5-8 rakt upp i taket så blev det lite av spiken i kistan. Wiking orkade inte resa sig en gång till men å andra sidan skapade vi inte heller speciellt mycket farliga chanser.

Inget bländande spel från vår sida men vi kämpade tappert och vann matchen och det är ju i slutändan det som räknas. Det som undertecknad tyckte var det allra roligaste var att se Robban ett flertal gånger få en passning på kanten och sedan ta sig runt/igenom ett halvt lag och trycka in bollen i mål. Det var nästan som på den välbekanta ”gamla goa tiden”. Alla kämpade som sagt och slet som djur idag men veckans Wienerbröd delas mellan Niklas Wollsén och Daniel Lannerås som båda var stekheta idag.

Bilder från matchen finns på bildsidan

Vi inledde matchen på sedvanligt manér genom att släppa in ett mål nästan direkt. Det var en hörna som i alla fall från kanten såg ut att gå rakt igenom muren. Bortsett från det lilla debaclet spelade vi ganska bra man kan nog säga att matchen var ganska jämn rent spelmässigt förutom att Bränsch då och då gjorde i det närmaste utomjordiska räddningar. Robban fick efter en stund ett bra kvitteringsläge då han plockat ner en lyra och dragit sig runt på vänsterkanten men lyckades inte peta bollen i mål. Istället kunde Slussen utöka sin ledning till 0-2 i den 22:a minuten. I den 26:e kom så Robban återigen runt på vänsterkanten och drog sig in framför mål. Den här gången blev han nergjord och fick straff. Han exekverade den själv och gjorde inget misstag. Reducerat 1-2. Nu började grabbarna bli lite varma i kläderna och började få ganska bra kontroll på Slussen som gång på gång kom med hög fart mot vårt försvar utan att skapa speciellt mycket och när de väl kom till avslut så var matchens gigant Bränsch i vägen.

I den 33:e minuten fick vi en vänsterhörna som Emil drog till. Det blev väl ingen drömträff men bollen gick efter isen, letade sig in mellan några skridskor och kvitterade till 2-2. Vi hade lite förhoppningar om att vi skulle klara att hålla det resultatet halvleken ut men Slussen lyckades återigen ta ledningen i den 42:a minuten efter lite försvarsstrul från vår sida.

Nåja, 2-3 i halvlek mot serieledarna var egentligen inget dåligt resultat och eftersom vi faktiskt var med i matchen rent spelmässigt så kändes det inte som någon katastrof heller. Hade vi dessutom haft lite bättre skärpa i våra avslut så kunde vi faktiskt haft ledningen.

Undertecknad trodde nog att Slussen nu skulle växla upp en nivå och sätta ännu hårdare tryck på oss i andra halvlek men det där massiva trycket uteblev, istället var det nog vi som höjde oss ett extra snäpp i andra halvlek. Detta betalade sig då Emil i 63:e minuten satte fart från sin vänsterhalv-position och gick ända in i straffområdet innan han blev nerdragen och fick straff. Än en gång klev Robban fram till punkten. Han gjorde inget misstag den här gången heller och därmed var det kvitterat till 3-3. Fem minuter senare tog sig Johan Andersson runt på vänsterkanten och sköt in bollen i gröten framför mål. I sagda gröt befann sig Christian ”Jangel” Årlid och han fick fram klubban i rätt ögonblick och tryckte upp bollen rakt upp i taket. 4-3 och ledning för första gången i matchen.

Nu kunde man skönja en viss nervositet hos det ledande laget som började backa hem mer och mer, vilket i sin tur gjorde att Slussen fick lättare och lättare att ta sig fram till straffområdet. Vi hade fortfarande ganska bra koll på dem (och Bränsch fortsatte spela fantastiskt i mål) men det blev ganska nervöst att se på från kanten. I den 79:e minuten hände det som oftast händer när man är satt under hård press… någon gör ett misstag. I det här fallet bestod misstaget i ett illa genomtänkt släpp rakt in framför eget mål. Slussen-spelaren gjorde inget misstag och den här gången kunde inte ens Bränsch stå emot. 4.4 var ett faktum. Slussen hade dessförinnan också bränt en straff så det kanske inte var helt orättvist.

De sista tio minutrarna av matchen var naturligtvis väldigt intensiva båda lagen kämpade hårt för att göra sista målet. Vår bästa chans var nog i den näst sista minuten då Emil klev igen (igen) och serverade Lannerås en passning mellan två försvarare. Domaren tyckte att han blev lite för fri och blåste av för offside (jag tänker inte uttala mig om det var korrekt dömt eller inte men oavsett vilket så var det nog decimetrar det handlade om).

Matchen slutade till slut 4-4 och hade det inte varit för att vi haft ledningen i tio minuter så hade vi nog varit jublande glada över det. Nu blev vi bara nöjda. Hur som helst så spelade vi riktigt bra idag och det lovar gott inför de tre avslutande matcherna. Nästa anhalt är Wiking som vi så snöpligt förlorade mot senast.

En stor blomma till hela laget, dels för en mycket bra genomförd match och dels för den fina sången efter matchen. Extra plus till Emil och till Bränsch, som gjorde en riktigt monstermatch idag.

Bilder från matchen finns upplagda på bild-sidan.

Matchen började ganska jämnt och Kålland tog tidigt ledningen med 1-0 men hade egentligen inget direkt spelövertag. Vi skapade faktiskt ett flertal bra chanser till kvittering men oskärpa i avsluten och bra spel från Hedén i Kållands mål gjorde livet surt för oss. Till slut lyckades vi i alla fall kvittera när Holm fångade upp en lyra från Fredda Larsson. Holm gjorde inget misstag utan rullade in bollen till 1-1… men säg den glädje som varar länge, i det här fallet endast några sekunder eftersom Kålland gjorde mål mer eller mindre på avslaget och därmed satte de standarden för matchen. Så fort vi lyckades kämpa in ett mål så svarade de med att nästan omedelbums göra ett eller två tillbaka. Kålland hann  göra ytterligare ett mål innan vi kunde reducera till 3-2 några minuter innan halvtidsvila. Även den här gången var det Robban som stod för struten, på en passning från ingen annan än Materialförvaltare Andreas Fritz som dragit på sig matchstället så här  i skadetider och som så när lyckades få med sig i matchprotokollet redan i förra matchen när han missade ett riktigt smörläge signerat Robert ”Holm” Bergström. Den här gången var alltså rollerna omvända, Fritz stod för smörpasset och Robban slog in målet.

Underläge 3-2 i halvlek alltså. 3-3 hade kanske varit mer rättvist men idrott är ju sällan det.

Andra halvlek följde den första ganska bra. Fint spel och en del målchanser åt båda håll. I den 53:e minuten fick Emil en passning av Flis på mittplan och snirklade sig igenom hela Kållandsförsvaret och kvitterade till 3-3. Hopp tändes men släcktes sedan bryskt av Kålland som på strax därefter på sedvanligt manér gjorde 4-3. En stund därefter får de dessutom en straff som Johan Skoglund förvaltar till 5-3… sedan händer nog det som tar lite udden av matchen. Strax efter Kållands straffmål får även vi en straff. Robban kliver fram och nyper till… och missar (eller rättare sagt så räddar målvakten). Sekunder senare har Kålland tråcklat sig in i vårt straffområde och får ännu en straff som Skoglund återigen gör mål på. Istället för 5-4 står det nu 6-3. Detta var givetvis psykologiskt tungt för grabbarna och trots att vi reducerar till 6-4 i 65:e minuten så börjar vi nu bli trötta, hänga lite med huvudena och göra enkla misstag. Detta utnyttjar Kålland som har betydligt bättre ork och de rycker iväg ända upp till 10-4 innan Emil i matchens slutskede slår in 10-5 på ett frislag.

Idag var det nog en salig blandning av av otur, skador och träningsbrist som fällde oss. Med lite tur kunde vi ha ledat matchen i halvlek och hade vi gjort 5-4 på den där straffen så hade matchen kanske utvecklats annorlunda men det går inte att komma i från att Kålland var bättre än oss den sista halvtimmen av matchen. Kan mycket väl ha varit så att fredagsmatchen tog ut sin rätt på vårt inte allt för vältränade lag i slutet av den här matchen.

Hur som helst så verkar vi nu i alla fall ha hittat ett hållbart spel, tyvärr räckte vi ändå inte riktigt till idag men nu har vi två veckor på oss till vila och rekreation innan det är dags för returen mot LAIK B. Förra matchen vann vi med 3-2 efter en tuff kamp. Det kommer nog inte att gå lättare den här gången så det blir till att dra på sig blåstället!

Veckans wienerbröd går till Johan Andersson som gjort två riktigt bra insatser i veckan.

Vi började matchen med att ge Skövde ett mål i handikapp, redan i fjärde minuten kunde de slå in 0-1 efter att vi inte riktigt klarat av att slå bort bollen i en situation i utkanterna av vårt straffområde. Spelet böljade annars en del fram och tillbaka, vi skapade egentligen ingenting framåt men det gjorde å andra sidan inte Skövde heller. Den farligaste målchansen de hade i första halvlek (förutom målet) var ett stolpskott på en hörna.

I den 26:e minuten lyckades vi i alla fall ta oss in i Skövdes straffområde. Det var Johan Andersson som klev in från kanten, blev nergjord av en Skövdeförsvarare och fick straff. Tränare Bergström stod för exekverandet av denna och gjorde inget misstag, den satt stenhårt rakt upp i målvaktens högra kryss. Efter detta passande undertecknad på att springa ut och slipa Tobbes skridsko som fått sig ett rejält jack. Under de minutrarna lyckades vi även göra 2-1. Enligt trovärdiga källor var det Robban som gjort även det målet efter en läcker passning av Johan.

Spelet rullade sedan på i sakta mak till den 41:a minuten när Johan återigen tar sig in i Skövdes straffområde. Den här gången blir lite trångt och efter några studsar hit och dit så rullar bollen ut till Jangel som rakar in 3-1 som också blev halvtidsresultat.

Vi hade egentligen inte så mycket att diskutera i halvlek mer än att försöka trycka på Skövde lite tidigare när de kom till anfall så att de inte skulle ha så hög fart när de kom fram till vårt försvar (hög fart ska i det här fallet tolkas relativt för man kan inte ens med god vilja påstå att det gick jättefort åt något håll). Det tycker jag nog att vi faktiskt sedan lyckades ganska bra med.

Den som ändå hade bäst fart under rören var Emil som började andra halvlek med att plocka åt sig bollen på egen planhalva och sedan åka i genom hela Skövde-laget och trycka in 4-1. En ganska bra start tyckte vi och hoppades att Skövde nu skulle vika ner sig. Det hade de kanske gjort om det inte varit för en liten kommunikationsmiss i försvaret minuten senare… det gjorde att en Skövde-spelare blev helt fri med Bränsch och satte 4-2. Spelet fortsatte sedan ungefär som i första halvlek utan några farligare chanser åt något håll men i den 60:e minuten hände något mycket roligt. Emil trampade upp på sin vänsterkant och istället för att ta ett skott i halvdåligt läge lade han ut bollen till Kalle Synnerdahl som smugit upp på högerkanten. Kalle drar på en mäktig rökare rakt upp i målvaktens bortre kryss, matchens klart snyggaste mål. Skövde reducerar sedan till 5-3 på en tveksamt dömd straff men å andra sidan var det en situation senare i matchen där de kanske borde ha haft straff så det gick väl på ett ut så att säga.

Med ungefär 10 minuter kvar av matchen tar Skövde time-out och vi trodde nog att de efter den skulle trycka på lite för en kvittering men den förväntade forceringen uteblev och matchen slutade 5-3.

Som summering kan man säga att det var skönt med en vinst och två nya poäng. Det var också trevligt att se våra juniorer visa framfötterna, både Kalle och Tobbe var riktigt duktiga. En extra blomma också till Johan Andersson var direkt inblandad i samtliga tre mål i första halvlek.

Jag vill också passa på att tacka Jonas Broberg och hans kollegor som stod för en alldeles utmärkt domarinsats idag.

Nu tar vi med oss lite positiv energi till söndagens match mot Kålland. Sist blev det stryk med 9-3 så vi har revansch att utkräva!

Det började med att vi fick ringa och påminna domaren om att matchen började klockan 13… klockan var då 12:50 och vi blev därför en kvart försenade. När matchen väl dragit igång så verkade grabbarna vara lite yrvakna, förmodligen p.g.a alldeles för lång uppvärmning och efter lite sjabbel i försvaret kunde Sport ta ledningen med 0-1, bara några minuter senare fick de en hörna som  satt stenhårt rakt upp i krysset. Snyggt men inte roligt. Efter detta började vi så sakteliga spela oss in i matchen och vi började känna igen det trevliga spelet från i onsdags. Med det bra spelet kom också målchanserna och vi hade flera lägen att både reducera och kvittera. En duktig målvakt en liten portion tur från Sports sida kunde dock hålla oss borta ett bra tag och det dröjde ända till den 34:e minuten innan Holm till slut hittade en lucka mellan benen på målvakten. 1-2 och nu var vi riktigt på gång och det kändes mest som en tidsfråga innan vi skulle ta över matchen även resultatmässigt. Då får i rask takt två utvisningar som i alla fall undertecknad tyckte var högst diskutabla. Spelet kom hur som helst av sig och Sport kunde efter ännu ett försvarssjabbel sätta 1-3 i 44:e minuten.

I halvlek diskuterade vi egentligen inte så mycket ändringar eftersom vi fått ganska bra ordning på spelet. Det enda som de egentligen stört oss med var långbollar på sin vänsterkant där de hade ett par gubbar som åkte offside mer eller mindre hela tiden (i ärlighetens namn var de nog inte offside lika många gånger som domaren blåste för det). Dessa gubbar behövde vi få kontroll på eftersom både första och tredje målet kom på just sådana långbollar som vi inte fick bort.

Sagt och gjort… inte. Det första som hände i andra halvlek var att en Sport-spelare kom fri just på sin vänsterkant och Fredda (som ersatte en jobbande Pierre på liberon idag) såg sig tvungen att riva ner honom. Straff blev det, pang sa det och fast att Bränsch var där med handen så gick bollen i mål. 1-4 var inte riktigt den start på andra halvlek som vi behövde men vi gav ändå inte upp utan kämpade på och det betalade sig till slut när Emil serverade Robban en riktig kalasmacka i den 57:e minuten. Robban gjorde inga misstag utan satte sitt andra mål för dagen. Nu var vi på gång igen men efter ytterliga lite sjabbel i försvarsspelet kunde sport göra 2-5 bara ett par minuter senare. Ungefär där dog matchen och de kommande tjugo minutrarna kunde Sport gå ifrån till 2-10. Vi saknade inte målchanser själva heller men bollen ville bara inte in och varje gång vi gick till anfall och blev av med bollen skickade en Sport-förvarare (eller målvakt) snabbt upp bollen på deras vänsterkant och så blev det farligt åt andra hållet istället. Robban reducerade till 3-10 i 83:e men Sport kunde slå in 3-11 innan matchen var över.

Man kan tycka att ett spel som i mångt och mycket går ut på att skicka upp bollen till en ensam spelare på vänsterkanten borde vara ganska lätt att läsa sönder och hantera men vi lyckades inte alls med det idag. Vi hade heller ingen direkt tur, hade vi tagit till vara på hälften av våra chanser så hade resultatet i halvtid varit ett helt annat men det ville sig bara inte. Undertecknad träffade Wikings tränare Håkan Lindeberg i spelarkorridoren på arenan efter matchen och ondgjorde sig då på vårt misslyckande. Håkan tyckte nästan att det var komiskt för de hade råkat ut för exakt samma sak när de mötte Sport tidigare i vinter (med nästan exakt samma slutresultat dessutom)… så vi är i alla fall inte ensamma om att ha misslyckats med detta. En snabb titt i serietabellen ger dessutom vid handen att Sport leder serien med 5 vunna och en oavgjord med 55 gjorda mål så det är med andra ord inget lag som lyckats slå dem än. Det ska dock bli väldigt intressant att se hur det kommer att gå för Sport nu när serien vänder och deras motståndare är förberedda på hur de spelar. Om de fortsätter att vinna stort när alla vet hur de spelar så ska de ha en riktig eloge.

Hur som helst så borde vi kunna göra mycket bättre än så här och förhoppningsvis kan vi få Skövde att lida för detta när vi möter dem för andra gången. Matchen är i arenan den 27 januari så nu har vi alltså nästan två hela veckor på oss att hämta oss från den här förlusten och ladda om inför returen mot Skövde. Första matchen förlorade vi med 5-3 så det finns med andra ord hämnd att utkräva!

Väl framme var klockan lite mer än vi tänkt oss så någon vidare uppvärmning blev det ingen tid till. Detta oroade undertecknad lite eftersom laget börjat bli lite till åren och kanske skulle behövt mjuka upp muskler och leder innan drabbningen. Nästa besvikelse kom när vi fick förklarat för oss att Otterbäcken/Hajstorp spelar i röda tröjor och inte blå. Detta var en miss som undertecknad tar på sig fullt ansvar för. Nu lyckades vi lösa det hela genom att låna blå tröjor av våra motståndare. Dessutom kunde Fredda och Lannerås förse hela laget med vita strumpor. Efter strumputdelning var det dags för match och trots (eller kanske tack vare) röran i förberedelserna så spelade laget faktiskt väldigt lugnt, sansat och klokt redan från start. Vi hade ganska bra koll OBK och de skapade inga direkt farliga lägen. De satte dock 1-0 på en hörna ganska tidigt i matchen. Denna kvitterade vi sedan ganska snart genom Emil (om inte minnet sviker mig) och inte långt därefter kunde vi även ta ledningen med 2-1 genom Daniel Lannerås som fick på en ordentlig träff en bit utanför straffområdet.

Spelet höll sedan karaktären halvleken ut. OBK jobbade och slet men fastnade oftast i ett kompakt Gillstad-försvar. Vi i vår tur jobbade tålmodigt på utan att stressa och försökte vända på spelet när vi tagit hand om bollen nere i försvaret. Precis när vi på bänken diskuterade hur trevligt det hade varit med ett mål eller två till innan halvlek så fick vi en hörna. På den hörnan gjorde nog Robban ett av sina minst vackra hörnmål, ett inte helt perfekt skott som målvakten räddade men någon i muren sedan hade godheten att sparka in i målet. Turligt men inte på något sätt orättvist. Tyvärr fick vi inte behålla tvåmålsledningen hela halvleken ut, OBK lyckades efter lite försvarsslarv att reducera till 2-3 precis innan domaren blåste till välbehövlig halvtidsvila.

Lagledningen hade egentligen ingenting att anmärka på i paus så ordern inför andra akten var att helt enkelt fortsätta på den inslagna vägen… och så blev det. Det var ingen större skillnad på spelet i andra halvlek mer än att OBK klev upp ett steg på oss och försökte stressa oss till enkla misstag. Det är egentligen ingen dum idé och den har fungerat bra förut men idag verkade det som om att inget kunde stoppa oss och vi gjorde ganska snabbt 2-4 på straff. OBK reducerade sedan till 3-4. Detta kändes jobbigt i nästan en minut… det var nämligen så lång tid som det tog för oss att göra 3-5. Det resultatet stod sig sedan en stund men när vi fick en utvisning i 70:e minuten så började det osa katt. OBK trampade på ganska bra för att jobba in en kvittering och i rättvisans namn så fanns det nog ett par lägen där domaren kunde ha blåst straff utan allt för mycket protester. När det var som allra jobbigast så var vi nära att ta en time-out för att låta pojkarna vila lite och för att störa OBK:s flyt, men precis när undertecknad skulle påkalla domarens uppmärksamhet för detta så bröt vi ett anfall på mittplan och en snabb spelvändning senare stod det 3-6. Klockan stod då på 75 minuter. Detta var nog spiken i kistan för sedan hann vi göra fyra mål till innan domaren blåste av matchen.

När luften gick ur våra motståndare så var det nog i alla fall en spelare som blev av med vettet samtidigt. Han gav Frick helt oprovocerat en klockren armbåge rakt i ansiktet. Ett mycket fult och onödigt sätt att ta ut sina aggressioner på. Han blev visserligen förpassad till botbänken men ett matchstraff hade nog inte varit för mycket begärt (nu blev effekten densamma eftersom det var mindre än 10 minuter kvar av matchen men i alla fall). Frick å sin sida fick, efter att han tagit sig upp från isen, utgå med förmodad hjärnskakning. Han fick även en fin blåklocka som minne.

Dagens match var en ren fröjd att se, vi spelade precis som vi ska göra och som vi har sagt att vi ska göra. Skillnaden mot Wiking-matchen var slående. Sist så satte den spelare som brutit fart rakt fram så fort han fick tag i bollen, idag spelade vi runt bollen och försökte skapa bra lägen för att anfall. Det fina med det är inte bara att man sparar en hel del energi, man ger också sina medspelare en chans att organisera sig och hjälpa till i anfallen. En viktig orsak till att det fungerade bättre idag är nog att Emil Gustafsson var tillbaka. Han är riktigt duktig på att hålla i bollen och hitta passningsvägar. Vi hittade dessutom en mycket bättre utgångsposition i försvarsspelet vilket gjorde att vi kunde försvara oss som en enda stor enhet. Förut har det ofta blivit så att vi försvarat oss lagdel för lagdel vilket ger utrymme för motståndare att ta sig in mellan lagdelarna och ställa till bekymmer. Allt detta sammantaget gjorde att vi fick ett mycket lugnare och mer genomtänkt spel över hela banan, kom rätt i åkningarna, fick passningar i rätt tid och på rätt plats.

Match är det igen på söndag klockan 13:00 och kan vi ta med oss dagens spel till den matchen så ska vi nog kunna ge Sport en ordentlig fight!

Det höll i alla fall ihop tills vi gjorde 2-0. Efter det började nog orken (eller snarare bristen därav) ta ut sin rätt och det började mer och mer likna en hönsgård. Istället för att ta det lite lugnt och spela runt bollen i laget så blev det stressade uppspel vilket gjorde att vi i princip bara lobbade tillbaka bollen till Wiking när vi väl hade lyckats bryta och Wikings duktiga skrinnare Gustav Fabiansson ochErik Håkansson klev gång på gång in mellan anfall och mittfält och hade fri gata mot försvaret. Resultatet av detta lät inte vänta på sig och ganska snart var det kvitterat till 2-2. På något vis lyckades vi i alla fall klämma in 3-2 (signerat Robert Bergström) strax innan halvtid och fick i alla fall lite arbetsro.

I halvlek beslutade vi oss för att falla ihop istället för att försöka styra ut Wikings anfall för att på så sätt tvinga ut dem på kanterna, vi skulle helt enkelt inte orka jaga dem en halvlek till. Vi bad dessutom om lite lugnare spel i bak för att fler anfallare och mittfältare skulle få chansen att vara med i anfallen.

Vi försökte faktiskt att följa båda dessa instruktioner men tyvärr föll vi ofta för fort vilket gjorde att Wiking fick fri gata fram till straffområdet. Där blev det oftast stopp men de lyckades i alla fall vända på matchen och kom upp i ledning 3-4. Däremot tyckte i alla fall undertecknad att vi lite bättre ordning på anfallsspelet genom att ta det lite lugnare. Det var fortfarande inte bra men vi lyckades i alla fall skapa liten lägen då och då. Det verkar dock som om att det är något som fattas för det är väldigt mycket bollar som går ”nästan” fram till en anfallare i bra position men som tar på någon skridsko eller klubba, är lite för långa eller lite för korta. Om bollen ändå lyckas komma fram så blir ofta mottagningen inte helt hundra och bollen sticker iväg en liten bit så att den där viktiga sekunden försvinner och försvarare hinner ikapp. Till slut lyckades vi ändå kämpa oss till en kvittering när Kalle Björk sopar in en retur.

Efter detta tycker jag nog att vi börjar ta över matchen… mycket beroende på att Wiking hade 2-3 spelare på botbänken och vi var flera gånger nära att slå in ett ledningsmål, men Andreas Gustafsson i Wikings mål kunde genom några fina räddningar hålla sitt lag kvar i matchen. Nu började dessutom tiden ta slut och det märktes att Wiking hade varit nöjda med att ta med sig en poäng från matchen då det började ta ganska lång tid för Andreas i målet att hämta bollar i korgarna. Då händer det… i 91:a minuten kastar han ett långt utkast som Pierre plockar ner… tyvärr ser han inte Wiking-spelaren som kommer runt honom bakifrån och suger åt sig bollen för att sedan komma fri med Bränsch. Han gör inget misstag och katastrofen är total. 4-5.

Det var inte många muntra ord som yttrades i omklädningsrummet efter matchen och besvikelsen var total. Wiking är ett lag som vi länge sett som ”lillebror” och som det är stor synd och skam att förlora mot. Men faktum kvarstår: Wiking var bättre än oss idag. De var snabbare, mer organiserade och hade mycket bättre ork än vi hade och de behöver absolut inte skämmas för vinsten. Det borde däremot vi göra. Vi kan bättre än så här men vi behöver mer träning för att bli ordentligt samspelta och bättre kondition. Återigen så håller vi huvudet över vattenytan så länge konditionen är med oss men när orken tar slut så ramlar målen in bakom oss.

Nu tar vi nya tag borta mot Otterbäcken på onsdag och ser till att ta med oss båda poängen från den matchen istället. Tyvärr får vi klara oss utan Kalle Björk då, han fick utgå i dagens match p.g.a en bentackling som tog illa åt hans knä. Förhoppningsvis har han bara fått en liten blödning och kan vara tillbaka till helgens match mot Sport.

På fredagen var det dags att möta serieledarna Slussen på bortaplan, en match som vi redan på förhand insåg skulle bli mycket svår. Precis som vi misstänkte drog Slussen upp ett för den här serien ganska högt tempo redan från start men vi hängde överraskande nog med ganska bra och tog faktiskt ledningen med 1-0 efter att vår inlånade LAIK-junior Viktor Andersson dragit iväg i en hiskelig fart och blivit nerdragen i straffområdet. Niklas Wollsén satte kallt straffen mellan benskydden på målvakten.

Tyvärr kvitterade Slussen ganska snart på en hörna. Skottet var egentligen inte så märkvärdigt men styrdes på en skridsko upp i krysset. Ganska snart därefter satte de även 2-1 på ett friläge… inte helt orättvist men vi på bänken var helt eniga i vår uppfattning om att målgöraren var åtminstone ett par meter offside när bollen slogs. Innan domaren blåste till halvtidsvila hade Slussen hunnit göra två mål till och halvtidsresultatet skrevs till 4-1. Tyvärr tog han nog åt sig av kritiken för i andra halvlek så tyckte vi att han var väldigt pigg på att blåsa för just offside.

Vi spelade egentligen inte speciellt dåligt under första halvlek men vi hade ganska stora problem att få till något organiserat anfallsspel. Försvarsmässigt spelade vi också ganska bra men Slussen var duktiga på att utnyttja våra individuella misstag och det kunde lika gärna varit några mål till i baken om inte Bränsch hade gjort några riktigt högklassiga räddningar.

Till andra akten lade vi upp en enkel plan för att få ordning på anfallsspelet. Slussen klev upp ganska högt på oss och vi tänkte utnyttja det genom att slå lyror och flippar över deras uppradade försvarslinje. De få gångerna som vi faktiskt lyckades med detta så gav det ganska bra utdelning, inga mål men vi skapade i alla fall ett antal målchanser på det viset. Vi startade annars andra halvlek på ett bra sätt och matchen var jämn med få farligheter åt bägge håll. Sedan började nog orken tryta lite hos de inte allt för vältränade Gillstad-grabbarna och då började målen trilla in. Efter att Slussen gjort 6-1 så började man dessutom se lite tendenser till gamnacke på vissa spelare och det gjorde inte saken bättre.

Precis innan slutsignal slog Slussen in 10-1 och därmed var förnedringen total.

Trots den stora förlusten tycker i alla fall undertecknad att det finns vissa positiva saker att ta med sig från den här matchen. En väldigt viktig sak var att vi var med i matchen redan från början, vi har tidigare haft en tendens att låta motståndarna få ett eller några måls försprång innan vi själva kliver in i matchen men i veckans båda matcher var vi faktiskt med från start. En annan positiv sak är att vi mellan varven faktiskt kan spela hyfsad bandy, det är en egenskap som vi saknat tidigare under säsongen. Tyvärr så orkar vi inte hålla uppe spelet hela matcherna och det är något som tillskriver bristen på träning.

Veckans Wienerbröd går till Mattias Elltin som efter nästan ett års uppehåll återigen snörade på sig skridskorna och gjorde comeback… och han gjorde det på ett väldigt övertygande sätt dessutom.

En annan rolig sak som hänt i veckan (egentligen förra veckan) är att vi fått två nyförvärv. Karl Synnerdahl och Tobias Hellström är två juniorer som frågade om de fick spela med oss. Självklart svarade vi. Karl gjorde debut mot Slussen och förhoppningsvis blir Tobias övergång klar nu i veckan så att han kan vara med mot Wiking nästa helg. Vi hälsar grabbarn välkomna och hoppas att de ska trivas i gubbgänget.