Efter den sura förlusten mot Wiking senast var det nog inte så många som såg fram emot sätta sig i en buss och åka till Otterbäcken en onsdag kväll… men åkte gjorde vi. Dock i senaste laget, så vi hann inte ens stanna och proviantera på vägen.
Väl framme var klockan lite mer än vi tänkt oss så någon vidare uppvärmning blev det ingen tid till. Detta oroade undertecknad lite eftersom laget börjat bli lite till åren och kanske skulle behövt mjuka upp muskler och leder innan drabbningen. Nästa besvikelse kom när vi fick förklarat för oss att Otterbäcken/Hajstorp spelar i röda tröjor och inte blå. Detta var en miss som undertecknad tar på sig fullt ansvar för. Nu lyckades vi lösa det hela genom att låna blå tröjor av våra motståndare. Dessutom kunde Fredda och Lannerås förse hela laget med vita strumpor. Efter strumputdelning var det dags för match och trots (eller kanske tack vare) röran i förberedelserna så spelade laget faktiskt väldigt lugnt, sansat och klokt redan från start. Vi hade ganska bra koll OBK och de skapade inga direkt farliga lägen. De satte dock 1-0 på en hörna ganska tidigt i matchen. Denna kvitterade vi sedan ganska snart genom Emil (om inte minnet sviker mig) och inte långt därefter kunde vi även ta ledningen med 2-1 genom Daniel Lannerås som fick på en ordentlig träff en bit utanför straffområdet.
Spelet höll sedan karaktären halvleken ut. OBK jobbade och slet men fastnade oftast i ett kompakt Gillstad-försvar. Vi i vår tur jobbade tålmodigt på utan att stressa och försökte vända på spelet när vi tagit hand om bollen nere i försvaret. Precis när vi på bänken diskuterade hur trevligt det hade varit med ett mål eller två till innan halvlek så fick vi en hörna. På den hörnan gjorde nog Robban ett av sina minst vackra hörnmål, ett inte helt perfekt skott som målvakten räddade men någon i muren sedan hade godheten att sparka in i målet. Turligt men inte på något sätt orättvist. Tyvärr fick vi inte behålla tvåmålsledningen hela halvleken ut, OBK lyckades efter lite försvarsslarv att reducera till 2-3 precis innan domaren blåste till välbehövlig halvtidsvila.
Lagledningen hade egentligen ingenting att anmärka på i paus så ordern inför andra akten var att helt enkelt fortsätta på den inslagna vägen… och så blev det. Det var ingen större skillnad på spelet i andra halvlek mer än att OBK klev upp ett steg på oss och försökte stressa oss till enkla misstag. Det är egentligen ingen dum idé och den har fungerat bra förut men idag verkade det som om att inget kunde stoppa oss och vi gjorde ganska snabbt 2-4 på straff. OBK reducerade sedan till 3-4. Detta kändes jobbigt i nästan en minut… det var nämligen så lång tid som det tog för oss att göra 3-5. Det resultatet stod sig sedan en stund men när vi fick en utvisning i 70:e minuten så började det osa katt. OBK trampade på ganska bra för att jobba in en kvittering och i rättvisans namn så fanns det nog ett par lägen där domaren kunde ha blåst straff utan allt för mycket protester. När det var som allra jobbigast så var vi nära att ta en time-out för att låta pojkarna vila lite och för att störa OBK:s flyt, men precis när undertecknad skulle påkalla domarens uppmärksamhet för detta så bröt vi ett anfall på mittplan och en snabb spelvändning senare stod det 3-6. Klockan stod då på 75 minuter. Detta var nog spiken i kistan för sedan hann vi göra fyra mål till innan domaren blåste av matchen.
När luften gick ur våra motståndare så var det nog i alla fall en spelare som blev av med vettet samtidigt. Han gav Frick helt oprovocerat en klockren armbåge rakt i ansiktet. Ett mycket fult och onödigt sätt att ta ut sina aggressioner på. Han blev visserligen förpassad till botbänken men ett matchstraff hade nog inte varit för mycket begärt (nu blev effekten densamma eftersom det var mindre än 10 minuter kvar av matchen men i alla fall). Frick å sin sida fick, efter att han tagit sig upp från isen, utgå med förmodad hjärnskakning. Han fick även en fin blåklocka som minne.
Dagens match var en ren fröjd att se, vi spelade precis som vi ska göra och som vi har sagt att vi ska göra. Skillnaden mot Wiking-matchen var slående. Sist så satte den spelare som brutit fart rakt fram så fort han fick tag i bollen, idag spelade vi runt bollen och försökte skapa bra lägen för att anfall. Det fina med det är inte bara att man sparar en hel del energi, man ger också sina medspelare en chans att organisera sig och hjälpa till i anfallen. En viktig orsak till att det fungerade bättre idag är nog att Emil Gustafsson var tillbaka. Han är riktigt duktig på att hålla i bollen och hitta passningsvägar. Vi hittade dessutom en mycket bättre utgångsposition i försvarsspelet vilket gjorde att vi kunde försvara oss som en enda stor enhet. Förut har det ofta blivit så att vi försvarat oss lagdel för lagdel vilket ger utrymme för motståndare att ta sig in mellan lagdelarna och ställa till bekymmer. Allt detta sammantaget gjorde att vi fick ett mycket lugnare och mer genomtänkt spel över hela banan, kom rätt i åkningarna, fick passningar i rätt tid och på rätt plats.
Match är det igen på söndag klockan 13:00 och kan vi ta med oss dagens spel till den matchen så ska vi nog kunna ge Sport en ordentlig fight!
